HISTORIA I Nöteborg

Jag har för avsikt att i framtiden skriva en text till dessa bilder.

De är tagna av min vän Timo Uolomo som basar för Samfundet Ehrensvärd på Sveaborg.

Nöteborg (Schluesselborg) ligger vid Ladogaändan av floden Neva. St Petersburg liggar vid andra ändan av floden.

Freden mellan Novgorod (Ryssland) slöts år 1323. Så mycket till fred var den nu inte men det räckte till 1500-talet innan den slutligen förnyades.

Placering och editering av bilderna sker om jag klarar det när jag hinner. De är nu inte som de borde men .....

HISTORIA 2 1808-09 års krig

Finland var en del av Sverige till 1808-09 års krig.
Inte en koloni, utan som man då sade den östra rikshalvan.


Må vara att Ryssland under Stora och Lilla ofrederna på 1700-talet utan nämnvärd möda hade besatt Finland och i frederna flyttat gränspålarna allt längre västerut.

Med lite tur lyckades Gustav III undvika denna fadäs i sitt krig med Katarina den stora i år 1788 års krig.

Egentligen hade tsar Aleksander I enligt professor Matti Klinge, inte nån särskild lust att lägga vantarna på de finska urskogarna därborta i norr.

Hans intresse gällde fästningen Sveaborg som låg alldelees för nära St Petersburg. Fästningen kapitulerade sen våren 1808 utan allvarligare motstånd och detta borde ha varit basen för en ny flyttning av gränsen västerut, kanske ända till Hangö Udd.

Men när den Sve-finska armen flydde ända till trakten av Uleåborg ändrade tsar Alexander mening och nappade hela Finland till Ryssland.

Visserligen tog sve-finnarna tillbaka en god bit av Österbotten men då var det redan för sent. Följande höst hade vad som fanns kvar av armen retirerat till Västerbotten på andra sidan av Bottniska viken.

Sverige hade då fullt upp med att kriga med danskarna, så inte kan man klandra dem heller annat än för att generalerna vardåliga och kriget gick som det gick.

De facto visade det sig att Sveaborg som med franska pengar hade byggts upp som ett värn för Sverige och ett hot mot Ryssland alltså de facto hade byggts för rysk och inte engelsk eller fransk räkning som avsikten hade varit.

Ryssarna hade nu inte heller så stor glädje av fästningen Sveaborg. I Krimkriget blev den bombarderad av engelsk-franska flottan utan att fästningens kanoner räckte till för att besvara kanonaden.

Men år 1809 blev Finland ett storfurstendöme inom Ryssland. Storfursten var kejsaren Alexander I. Borgå lantdag gick allerödmjukast med på detta, vad annat kunde man göra?

Den ryska flaggans färger vitt blått och rött vi uttryckte saken såhär. V i B l e f v o R y s s a r. Vitt blått rött.

Men ända till slutet av 1800-talet fick Finland vara ganska för sig själv, förutsatt att vi visade vederbörlig vördnad för ryssen.

Finska språket blev riksspråk och Runeberg nationalskald Kalevala nationalepos och Sibelius nationalkompositör. Men finlandssvenskarna, både adeln herrarna och borgarna och bönderna och fiskarna satt ihärdigt kvar och här sitter vi ännu.

Förryskningen omkring sekelskiftet tyckte vi inte om och när Ryssland var som svagast frigjorde sig Finland från Ryssland och blev självständigt. Detta skedde 1917-18 efter ett sorgligt inbördeskrig.

Tyvärr ser det ut som om man både i Sverige och i Finland skulle vara benägen att glömma bort dessa många århundraden, när våra båda folk levde som en enda stat i, på det hela taget skälig sämja.

Inte för att jag väntar mig att nån skall läsa dessa snuttar men "yritys hyvä 10" Försöket var bra vitsord 10 inte sant?

Finlandssvenskt I Om de ädla finlandssvenskarna

DE (vi finlandssvenskar) finns faktiskt. Fast man har nog svårt att tro på detta uti moderlandet Sverige.

Eller måhända har svenskarne invandrat till Sverige via Finland? De torde på sin tid enligt Snorre Sturlasson ha letts av en Herre/Gud vid namn Odin. Och Se. Icke långt från Jumalvik (gudsviken) i Västnyland ligger både Odensö och Torsö. Kanske Odin och Tor tältade på dessa öar under färden till det som sedan skulle bli Sverige.

Hurra för Finlandssvenskarna i såfall. Vi var då de första och de nuvarande Svenskarna kom som god tvåa. *)

Alla finnjävlar tala icke och tänka icke preferentiellt på finska. Om man söker ibland folkmassorna i Finland och dess sumpmarker (Suomi, kärrlandet) kan man finna en och annan individ som talar och tänker på ärans och hjältarnas språk.

C:a 5 % av alla "finnar" är de facto finlandssvenskar. Ungefär lika många som finnjävlarna som har fyttat till Sverige.
,
På Åland är de preferentiellt finskatalande till och med ganska så få.

Finlandssvenskan är ett vackert gammaldags språk med många historiska svängar. Rikssvenskarna dom sjunger. Vi finlandssvenkar vi tala, sjunga icke. Nej vi använda icke numera pluralformer av verb. Men i skolan fingo vi tillstånd att använda pluralformer och veterligen har tillståndet icke ännu återtagits ens av EU. Så när andan kommer på så skriver jag så som vi fingo skriva uti skolan. Så gjorde min mor och min mormor så lände de levde.

Vi talar faktiskt alldeles riktig svenska. Oftast riktigare än dessa, ibland tyvärr så högfärdiga riksvenskarna, som nedlåtande säga att "Se vad du talar bra svenska". Men är man svensk i Sverige Götaland och Vändeland kan man välan icke rå för detta. Dumhet och okunskap får man förvisso icke kritisera.

Men vi högaktar nog rikssvenskarna så gott det går. De kan välan icke hjälpa att de har tappat greppet om vårt gemensamma ädla språk och blandar in allsköns amengelska i stället för att ta modell av salig Bellman.

*) Något vettigt belägg för att svenskarna skulle ha invandrat via Finland har jag inte. Mina rena fantasier. Men var det inte Finland var det kanske Danmark och att kalla danskarna för "svenskar" är riskabelt åtminstone i Danmark..

Se här ett försök till informationssnutt.,