HISTORIA 2 1808-09 års krig

Finland var en del av Sverige till 1808-09 års krig.
Inte en koloni, utan som man då sade den östra rikshalvan.


Må vara att Ryssland under Stora och Lilla ofrederna på 1700-talet utan nämnvärd möda hade besatt Finland och i frederna flyttat gränspålarna allt längre västerut.

Med lite tur lyckades Gustav III undvika denna fadäs i sitt krig med Katarina den stora i år 1788 års krig.

Egentligen hade tsar Aleksander I enligt professor Matti Klinge, inte nån särskild lust att lägga vantarna på de finska urskogarna därborta i norr.

Hans intresse gällde fästningen Sveaborg som låg alldelees för nära St Petersburg. Fästningen kapitulerade sen våren 1808 utan allvarligare motstånd och detta borde ha varit basen för en ny flyttning av gränsen västerut, kanske ända till Hangö Udd.

Men när den Sve-finska armen flydde ända till trakten av Uleåborg ändrade tsar Alexander mening och nappade hela Finland till Ryssland.

Visserligen tog sve-finnarna tillbaka en god bit av Österbotten men då var det redan för sent. Följande höst hade vad som fanns kvar av armen retirerat till Västerbotten på andra sidan av Bottniska viken.

Sverige hade då fullt upp med att kriga med danskarna, så inte kan man klandra dem heller annat än för att generalerna vardåliga och kriget gick som det gick.

De facto visade det sig att Sveaborg som med franska pengar hade byggts upp som ett värn för Sverige och ett hot mot Ryssland alltså de facto hade byggts för rysk och inte engelsk eller fransk räkning som avsikten hade varit.

Ryssarna hade nu inte heller så stor glädje av fästningen Sveaborg. I Krimkriget blev den bombarderad av engelsk-franska flottan utan att fästningens kanoner räckte till för att besvara kanonaden.

Men år 1809 blev Finland ett storfurstendöme inom Ryssland. Storfursten var kejsaren Alexander I. Borgå lantdag gick allerödmjukast med på detta, vad annat kunde man göra?

Den ryska flaggans färger vitt blått och rött vi uttryckte saken såhär. V i B l e f v o R y s s a r. Vitt blått rött.

Men ända till slutet av 1800-talet fick Finland vara ganska för sig själv, förutsatt att vi visade vederbörlig vördnad för ryssen.

Finska språket blev riksspråk och Runeberg nationalskald Kalevala nationalepos och Sibelius nationalkompositör. Men finlandssvenskarna, både adeln herrarna och borgarna och bönderna och fiskarna satt ihärdigt kvar och här sitter vi ännu.

Förryskningen omkring sekelskiftet tyckte vi inte om och när Ryssland var som svagast frigjorde sig Finland från Ryssland och blev självständigt. Detta skedde 1917-18 efter ett sorgligt inbördeskrig.

Tyvärr ser det ut som om man både i Sverige och i Finland skulle vara benägen att glömma bort dessa många århundraden, när våra båda folk levde som en enda stat i, på det hela taget skälig sämja.

Inte för att jag väntar mig att nån skall läsa dessa snuttar men "yritys hyvä 10" Försöket var bra vitsord 10 inte sant?